Anna Ekström, Saco, och Sture Nordh, TCO, hävdar att värnskatten är skadlig för Sveriges ekonomi, jag menar att det finns anledning att ifrågasätta detta påstående.
Personer som tjänar över 548 300 kr per år (45 691 kr per månad) betalar värnskatt, av summan som överstiger detta belopp så tas fem procent ut i skatt. Ekström och Nordh menar att personer som nu betalar värnskatt skulle vilja arbeta mer om skatten inte fanns. Det totala arbetsutbudet skulle öka och på så sätt skulle skatteintäkterna öka och inte minska i och med avskaffandet.
De syftar på substitutionseffekten som innebär att om en person får högre inkomst genom högre lön eller minskad skatt så kommer konsumtion av varor och tjänster bli relativt billigare än fritid och därför väljer de att arbeta mer för att kunna konsumera mer. Vad de inte nämner är att man också får en inkomsteffekt som innebär att man med en högre nettoinkomst väljer att konsumera mer fritid eftersom man nu kan tjäna lika mycket som tidigare men jobba mindre. Nationalekonomer är oense om vilken effekt som kommer att dominera i olika situationer. Eftersom marginalnyttan av pengar är avtagande är det dock rimligt att tänka sig att substitutionseffekten är relativt större bland låginkomsttagare och att inkomsteffekten är högre för höginkomsttagare. Det är alltså inte omöjligt att en skattesänkning för höginkomsttagare leder till lägre arbetsutbud.
Men kan folk välja arbetstid?
Hela resonemanget som förs ovan förutsätter dock att personerna i fråga kan kontrollera sin arbetstid. Detta antagande tror jag har lite förankring i verkligheten. Personer som har dessa höga inkomster är ofta chefer och specialister som i realiteten inte har en bestämd arbetstid utan snarare arbetar med ansvarsområden i projekt och mot deadlines. De får helt enkelt inte betalt per timme vilket får mig att misstänka att en förändring av marginalskatterna för höginkomsttagare skulle ha en väldigt begränsad effekt på arbetsutbudet.
Om vi ändå antar att höginkomsttagare kan påverka sin arbetstid och att substitutionseffekten är större än inkomsteffekten så måste vi ställa oss frågan om detta är eftersträvansvärt. Vill SACO och TCO att deras medlemmar som i många fall redan arbetar mycket mer än 40 timmar per vecka ska arbeta mer? Är inte problemet för dessa personer snarare att de har för lite tid över till fritid, familj och vänner?
Elin Molin
är ordförande för Socialdemokratiska Ekonomklubben (SEK) på Handelshögskolan i Stockholm
Denna text har tidigare publicerats på SEKs blogg Vi har räknat på det här.
3 kommentarer
Finns det verkligen ingen empirisk forskning på det här? Ekonomerna har ju tjatat i årtionden om att folk skulle arbeta mer om de fick mer betalt. Och hela tiden har andra käftat emot.
Jag minns t.ex. hur jag hade en diskussion med SAFs chefsekonom Jan Herin i början av 90-talet, då han körde med det vanliga ekonomtjatet och jag hävdade att ju mer pengar man hade, desto mer angelägen skulle man bli att istället vilja ha mer tid – helt enligt ekonomkårens älskade paretokurvor. Då stammade han till lite och tvingades erkänna att det låg något i vad jag sa. Men tydligen fanns ingen empiri då, och tydligen inte heller nu.
Är verkligen ekonomerna så nedsjunkna i sina formler att de fortfarande inte testar dom empiriskt?
Håller med om artikelns grunddrag. Värnskatten är den sista (modifierade) resten av det folkhemstanke, nämligen att skatt på arbete skulle tas efter bärförmåga: De som tjänade lite skulle också betala jämförelsevis lite i skatt. De, som tjänade mycket, skulle i solidaritetens namn betala mer till det gemensamma folkhushållet. Något folkhem eller solidarisk skattepolitik finns nu inte kvar längre.
För Sveriges samlade ekonomi spelar värnskatten ingen som helst roll. TCO talar i eget intresse, de vill endast paradera sig inför medlemmarna. De talar om samhällsnyttan men menar individnyttan: deras egna kära medlemmar. Borta är solidariteten, de gemensamma skatterna och inkomsterna, det hela folket med både fattiga och rika.
Ekonomiskt blir dilemmat svårhanterat för TCO, eftersom alla arbetslösa kostar så mycket ofantligt mer för samhället än dessa gräddfilsåkare inom TCO kan tillföra med sin reform.
Moraliskt blir dilemmat för TCO ett självmål: Hur förankra detta krav med det övriga Sverige där Moderaters arbetslinje är i fullt hugg vilket innebär en oinskränkt marknad för kapitalism som ideologi? Vad kommer alla underbetalda städerskor, restaurangpersonal, vårdbiträden och andra lågbetalda yrkesarbetare säga den dagen det verkligen gäller?
Vänta nu… Så rika jobbar mer om de får mer betalt, men låg- och medelinkomsttagare jobbar mindre om de får mer betalt?
Bra att någon ifrågasätter detta. Reagans period som president är ett ganska bra labb för att undersöka detta. Jag tror att marginaltendensen att konsumera sjunker ju högre inkomster stiger, vilket innebär att vi istället för att få den önskade konsumtionsökningen får ett extra efterfrågeläckage i form av besparingar hos höginkomsttagarna. Detta samtidigt som låg- och medelinkomsttagare sätter sig i allt större skuld för att kunna finansiera sin konsumtion. Så har vi höginkomsttagare som lyfter ränta och låg- och medelinkomsttagare som betalar den. Vilken mysig samhällsstruktur, va?
Har någon undersökt hur nettovärdet för låg-, medel- och höginkomsttagare ser ut i Sverige idag?
Och ja, det har gjorts empiriska undersökningar angående skatter och sysselsättning och skatter och arbetslöshet. Av de undersökningar jag har sett har en majoritet kommit fram till att det inte finns något statistiskt samband mellan högre skatter-lägre sysselsättning eller högre skatter-högre arbetslöshet.
Sverige och Danmark är två länder med en väldigt hög sysselsättningsgrad, trots att den offentliga sektorn i båda länderna är väldigt stor om man jämför med andra länder.
När någon kör med denna skattesänkarretorik kan man förhålla sig skeptisk till allt de säger, då man vet att de låter ideologi färga deras forskning. De vet vart deras retorik leder och det har de gjort sedan SAF:s avdelning för samhällskontakt grundades.
Deras utgångspunkt är dessutom absurd från första början. De som redan jobbar 40h/vecka ska inte jobba mer. Och även om man skulle kunna vinna en halv timme, eller så, på marginalen varje vecka genom skattesänkning, så är det fortfarande patetiskt lite. Det viktiga vore att ge dem som inte har jobb en chans att delta i produktionen. Där finns det landvinningar att göra. Men det vill inte höger-tankesmedjorna, eftersom de vet att en ekonomi vid full sysselsättning i längden gynnar löntagare och inte kapital.