En grundläggande rättighet i Sverige är alla medborgares rätt till god och jämlik vård efter behov. En utvärdering av Vårdvalet som införts i hela Sverige borde baseras på just detta. Landstingen har ansvar för vårdens lokalisering och för att alla inom landstinget ska få vård efter behov. Trots detta har den borgerliga regeringen tvingat alla landsting att införa den Vårdvalsmodell som finns i Stockholm där det gäller etableringsfrihet. Det vill säga, landstingen får inte längre vara med och besluta var de privata vårdcentralerna ska lokaliseras, trots att de är offentligt finansierade. Detta leder till att de flesta privata vårdcentraler etablerar sig i välbärgade områden.
Detta har medfört att en redan ojämlikt fördelad vård blivit än mer ojämlik. Mer än hälften (58 %) av de de 213 offentligt finansierade vårdcentraler som etablerats (2011) sedan vårdvalet initierades har lokaliserats till storstadsområdena med ett redan relativt stort vårdutbud. Detta ökade vårdutbud har däremot inte bidragit till att minska den ojämlika fördelningen av läkare t.ex i Stockholmsregionen. Inga nya offentligt finansierade vårdcentraler/husläkarmottagningar har etablerats i glesbygdsområden och på landsbygd med stora behov av ett ökat vårdutbud.
Ekonomisk tillgänglighet
Den borgerliga regeringen har valt att höja avgifterna inom den offentliga vården, samt att höja gränsen för högkostnadsskyddet. Detta ökar den privata finansieringen av vården trots att erfarenheten säger att detta leder till minskat vårdutnyttjande och att de otillfredsställda vårdbehoven ökar. Framförallt bland de som har de största vårdbehoven. Redan 2007 hade nästan av femtedel av ensamstående mödrar i Stockholm inte råd att lösa ut den medicin en läkare ordinerat och med höjningen av högkostnadsskyddet kommer de få det än svårare.
Samtidigt har den borgerliga regeringen slösat skattepengar på öka Apotekens vinster inför utförsäljningen. Prioriteringen har således varit mer pengar till privata apotek och mindre pengar till utsatta människor i behov av läkemedel. Mot denna bakgrund är det kanske inte så anmärkningsvärt att det första sjukvårdspolitiska beslut som den nya borgerliga majoriteten i riksdagen drev igenom var att legalisera ”gräddfiler” till offentligt finansierade sjukhus. På direkt fråga svarade den kristdemokratiska socialministern att ”detta är en symbolfråga” utan att ange vad det symboliserar.
I en utvärdering av Vårdval Stockholm som gjorts av forskare vid Karolinska Institutet klarläggs också – som förväntat – att resurser har omfördelats från områden med låg medelinkomst till områden med högre medelinkomst.
Samverkan eller konkurrens
Vårdvalsmodellen bygger på idén om att konkurrens ökar kvalitet, effektivitet och tillgänglighet. Men man har inte gjort någon undersökning på om det faktiskt stämmer eller undersökt när samverkan inom vården är bättre än konkurrens. Vårdval Stockholms utformning ger incitament till att öka antalet patientbesök, men inga som helst incitament till förebyggande insatser. Detta trots att olika typer av just förebyggande insatser inom primärvården är ett kostnadseffektivt sätt att förbättra folkhälsan.
I Landstingsrevisorernas rapport (24/2008) görs bedömningen att invånarna inte getts reella möjligheter att jämföra kvaliteten hos olika utförare. En tämligen kraftig brist i ett vårdvalssystem som framförallt baseras på kvalitetsjämförelser.
De privata vårdcentralerna har inget som helst områdesansvar för befolkningens hälsa. Den mer marknadsorienterade och kommersiella driften innebär minskad samverkan och ökad konkurrens. Trots att långsiktiga förebyggande insatser för bättre hälsa är lönsamt för samhället i stort kommer det på grund av Vårdvalssystemet inte vara lönsamt för våra vårdcentraler. Klinisk forskning, som på sikt kan rädda liv och skapa bättre hälsa är även det olönsamt i Vårdvalssystemet. Vi kan räkna med dyrare vård, som driver upp patientbesöken utan att förbättra folkhälsan. Detta för att vi har en regeringen som inte inser att samverkan, förebyggande insatser och forskning ibland är bättre än kommersiella drivkrafter.
Ett träffande citat är den sammanfattande slutsats över läget som European Observatory on Health System resarch gav i en text för några år sedan då de konstaterade att ”den allmänna trenden under det senaste årtiondet har varit en ökad marknadsorientering och ett utökat utrymme för företagsanda. Kunskapsbaserade analyser pekar dock på att primärvårdens mål enklare kan nås i en mindre konkurrensutsatt och mer reglerad miljö som betonar social rättvisa”.
Niklas Blomqvist Studerar vid Stockholms universitet
Vård och jämlikhet
Tidigare i höstas ordnade Vänsterekonomerna på Stockholms universitet en föreläsning med Göran Dahlgren, gästprofessor vid University of Liverpool och har arbetat med hälso- och sjukvård under många år. Här kommer lite anteckningar utifrån Görans föreläsning och forskning, och inte minst hans skrift Vård på lika villkor – drivkrafter och motkrafter.
Geografisk tillgänglighet
En grundläggande rättighet i Sverige är alla medborgares rätt till god och jämlik vård efter behov. En utvärdering av Vårdvalet som införts i hela Sverige borde baseras på just detta. Landstingen har ansvar för vårdens lokalisering och för att alla inom landstinget ska få vård efter behov. Trots detta har den borgerliga regeringen tvingat alla landsting att införa den Vårdvalsmodell som finns i Stockholm där det gäller etableringsfrihet. Det vill säga, landstingen får inte längre vara med och besluta var de privata vårdcentralerna ska lokaliseras, trots att de är offentligt finansierade. Detta leder till att de flesta privata vårdcentraler etablerar sig i välbärgade områden.
Detta har medfört att en redan ojämlikt fördelad vård blivit än mer ojämlik. Mer än hälften (58 %) av de de 213 offentligt finansierade vårdcentraler som etablerats (2011) sedan vårdvalet initierades har lokaliserats till storstadsområdena med ett redan relativt stort vårdutbud. Detta ökade vårdutbud har däremot inte bidragit till att minska den ojämlika fördelningen av läkare t.ex i Stockholmsregionen. Inga nya offentligt finansierade vårdcentraler/husläkarmottagningar har etablerats i glesbygdsområden och på landsbygd med stora behov av ett ökat vårdutbud.
Ekonomisk tillgänglighet
Den borgerliga regeringen har valt att höja avgifterna inom den offentliga vården, samt att höja gränsen för högkostnadsskyddet. Detta ökar den privata finansieringen av vården trots att erfarenheten säger att detta leder till minskat vårdutnyttjande och att de otillfredsställda vårdbehoven ökar. Framförallt bland de som har de största vårdbehoven. Redan 2007 hade nästan av femtedel av ensamstående mödrar i Stockholm inte råd att lösa ut den medicin en läkare ordinerat och med höjningen av högkostnadsskyddet kommer de få det än svårare.
Samtidigt har den borgerliga regeringen slösat skattepengar på öka Apotekens vinster inför utförsäljningen. Prioriteringen har således varit mer pengar till privata apotek och mindre pengar till utsatta människor i behov av läkemedel. Mot denna bakgrund är det kanske inte så anmärkningsvärt att det första sjukvårdspolitiska beslut som den nya borgerliga majoriteten i riksdagen drev igenom var att legalisera ”gräddfiler” till offentligt finansierade sjukhus. På direkt fråga svarade den kristdemokratiska socialministern att ”detta är en symbolfråga” utan att ange vad det symboliserar.
I en utvärdering av Vårdval Stockholm som gjorts av forskare vid Karolinska Institutet klarläggs också – som förväntat – att resurser har omfördelats från områden med låg medelinkomst till områden med högre medelinkomst.
Samverkan eller konkurrens
Vårdvalsmodellen bygger på idén om att konkurrens ökar kvalitet, effektivitet och tillgänglighet. Men man har inte gjort någon undersökning på om det faktiskt stämmer eller undersökt när samverkan inom vården är bättre än konkurrens. Vårdval Stockholms utformning ger incitament till att öka antalet patientbesök, men inga som helst incitament till förebyggande insatser. Detta trots att olika typer av just förebyggande insatser inom primärvården är ett kostnadseffektivt sätt att förbättra folkhälsan.
I Landstingsrevisorernas rapport (24/2008) görs bedömningen att invånarna inte getts reella möjligheter att jämföra kvaliteten hos olika utförare. En tämligen kraftig brist i ett vårdvalssystem som framförallt baseras på kvalitetsjämförelser.
De privata vårdcentralerna har inget som helst områdesansvar för befolkningens hälsa. Den mer marknadsorienterade och kommersiella driften innebär minskad samverkan och ökad konkurrens. Trots att långsiktiga förebyggande insatser för bättre hälsa är lönsamt för samhället i stort kommer det på grund av Vårdvalssystemet inte vara lönsamt för våra vårdcentraler. Klinisk forskning, som på sikt kan rädda liv och skapa bättre hälsa är även det olönsamt i Vårdvalssystemet. Vi kan räkna med dyrare vård, som driver upp patientbesöken utan att förbättra folkhälsan. Detta för att vi har en regeringen som inte inser att samverkan, förebyggande insatser och forskning ibland är bättre än kommersiella drivkrafter.
Ett träffande citat är den sammanfattande slutsats över läget som European Observatory on Health System resarch gav i en text för några år sedan då de konstaterade att ”den allmänna trenden under det senaste årtiondet har varit en ökad marknadsorientering och ett utökat utrymme för företagsanda. Kunskapsbaserade analyser pekar dock på att primärvårdens mål enklare kan nås i en mindre konkurrensutsatt och mer reglerad miljö som betonar social rättvisa”.
Niklas Blomqvist
Studerar vid Stockholms universitet