 |
|
|
En rad utredningar och rapporter, med senaste statliga Långtidsutredningen (SOU 2008: 105, hädanefter LU08) som främsta exempel, menar att skatteintäkterna inte kommer att räcka i framtiden. Fram till 2030 kommer det enligt dem att saknas ungefär 5,5 % av BNP [1, 6]. Hela denna debatt är kraftigt överdriven. Skatterna kommer med största sannolikhet att räcka till välfärden även i framtiden.
LU08 räknar inte med att välfärdssektorernas produktivitet kommer att utvecklas alls. Detta är ett vanligt antagande i rapporter av den här typen men fullständigt orealistiskt. Även om personalintensiva branscher i regel har mycket låg produktivitetsutveckling utgör sjukvården en av de stora framtidskostnaderna, och där utvecklas produktiviteten inte minst av ny teknik. Här antar jag för enkelhetens skull att hela välfärdssektorn förbättrar sin produktivitet med 0,5 % per år, vilket är ett vanligt alternativ till nollantagandet. Detta är en gissning, men ligger troligen närmare verkligheten än 0 % [2, 3, 4].
LU08 räknar i sitt huvudscenario inte med någon förändring i pensionsålder men har ändå räknat på vad en sådan förändring skulle få för effekter. De senaste 10 åren har utträdesåldern från arbetsmarknaden stigit med nästan 2 år, så att vi idag jobbar i snitt till 63 års ålder [5]. Att denna skulle kunna stiga med 2 år till under de närmaste 20 åren kan knappast beskrivas som en omöjlighet. Om detta är möjligt torde utrymmet för finansiering öka med ca 1 % av BNP. Om de under 25 dessutom skulle kunna få arbete ett år tidigare i livet än idag skulle utrymmet öka med ytterligare 0,5 % [1]. Hur dessa saker kan genomföras på bästa sätt eller om det är önskvärt är en diskussion för sig. För mig framstår det naturligt att pensionsåldern kan stiga något i och med att medellivslängden stiger, vilken den har gjort stadigt under en mycket lång tid.
Det finns goda skäl att anta att framtidens pensionärer kommer att vara lite piggare än dagens. Bland de riktigt gamla är utvecklingen tveksam men bland de yngre äldre (65-79 år) finns tecken på att vårdbehovet kan fortsätta att minska i likhet med vad som skedde 1998-2007 [7]. I senaste LU görs inga sådana beräkningar. I de två tidigare LU (1999/2000 och 2004) beräknades att ett minskat vård- och omsorgsbehov bland 75-åringarna skulle kunna minska kostnadshöjningarna med 0,1 % per år, vilket är en liten men betydelsefull skillnad [6, 8, 9].
Om dessa tre antaganden (stigande pensionsålder, ökad sysselsättning, bättre hälsa) blir verklighet minskar det offentliga underskottet från 5,5 % av BNP till ca 2,2 %. LU08 räknar med att ökad efterfrågan kommer öka kostnaderna med 1,5 % per år. Om vårdpolitiken skulle lägga ökat fokus på förebyggande vård istället för mer efterfrågeanpassad kan man tänka sig att skattehöjningen möjligen kan begränsas till 1-2 % av BNP [jmf 10]. 2 % av BNP motsvarar ungefär den sänkning som Reinfeldtregeringen genomfört år 2007-2009(*) [11]. Då räknar jag inte med den skattesänkning som regeringen genomför 2010 men den stora poängen är inte att presentera en så exakt uträkning som möjligt utan främst att visa på den stora osäkerhet som förekommer i den här typen av beräkningar. Larmen om att skatterna inte kommer att räcka är kraftigt överdrivna. Men allt handlar givetvis om korrekt utformad politik. Gör vi rätt så kommer vi ha råd.
Denna artikel är en sammanfattning av delar av de resonemang som jag framför i skriften Tramsdebatten, vilket är del 3 i LIF:s skriftserie om framtidens välfärd. Den kan beställas gratis här.
| Erik Hegelund | |
| Ulf-> 30-timmarsvecka och höjd pensionsålder står egentligen inte i motsättning till varandra. Varken jag eller Långtidsutredningen räknar med att människor kommer att jobba mer per år. Det är snarare troligt att den genomsnittliga arbetstiden just kommer att sjunka, eller möjligen stabilseras, efter de senaste årens ökning. Men om antalet invånare i Sverige fortsätter att öka, och särskilt de äldre, utan att det totala antalet arbetade timmar i hela samhället ökar, kommer orättvisorna också att öka. Då kommer nämligen egenavgifterna för välfärdstjänsterna att stiga. Arbetstidsförkortning skapar inte sysselsättning utan handlar främst om höjd reallön - som antingen kan tas ut i mer pengar eller mer ledighet. | |
| Ulf Sandberg | |
| Såg en uppgift att när arbetstidsförkortningen genomfördes på 70-talet, så var avsikten att vi år 2010 genomfört allmän 30-timmarsvecka. Man siade 40 år in i framtiden och var så djärva. I dagens så borgerligt ideologiskt dominerade samhälle talar vi mest i termer av tillbakagångar eller försämringar, när vi talar stort. Talar vi specifika grupper - medelklass/övre medelklass, talar vi om enorma materiella förbättringar, men i samhället i stort får mellan 1/3 till 10-15% klart försämrade vardagsvillkor. Notera nyfattigdomens utbredning med tusentals familjer som vänder sig till frivilligorganisationer för att få en julklapp. Personligen tar jag tal om att ex vi måste jobba mer, som debatter uppkomna med specifika politiska målsättningar. Liksom ex debatten om det allmänna pensionssystemet startade med att "pengarna räcker inte". Så la man om för privata företag att roffa åt sig. Vänstern borde fokusera på 30-timmarsveckan eftersom den i så mångt och mycket skulle omforma och revolutionera nuvarande samhälle och maktbalanser. Den skulle dessutom frigöra så mycket kraft och resurser - för att bl.a. lösa "problemet" med välfärdens framtida finansiering. | |
| Erik Hegelund | |
| Hej Lars Kul att få synpunkter! Det jag vill visa är främst att med relativt små förändringar kommer skatterna räcka. Detaljerna både kan och bör diskuteras. Pensionsåldern bör troligen sänkas för vissa medan andra kan jobba längre. Några viktiga delar av detta är dock, precis som du också är inne på, att arbetslivet måste bli humanare för många som är utslitna långt innan 65. Därtill måste åldersdiskrimineringen minska med mera. Det som driver upp vårdens kostnaderna är inte så mycket datorer och maskiner som nya mediciner och nya behandlingar för sjukdomar som tidigare kanske inte behandlades alls. Vårdens totala kostnadsutveckling handlar även om smarta satsningar, såsom mer förebyggande vård istället för akutvård, typ. vh Erik | |
| Lars Abrahamsson | |
| Hej, Du har säkert rätt i sak. Men.. Om vi vill vara vänster måste vi ifrågasätta om en helt teknikbaserad sjukvård utan hjälpande händer är att föredra framför lite högre skatter. Om vi vill vara vänster måste vi ifrågasätta rimligheten i att jobba längre och längre. Mina föräldrar börjar bli gamla, och många av deras grannar och vänner. Tillhör man inte sk urban medelklass så orkar man faktiskt inte jobba hur länge som helst. Over and out! | |
