”Att få köpa en kopp kaffe för fem kronor i ett kommunägt kafé kan vara ett brott. Konkurrensverket får in allt fler anmälningar om olaglig offentlig konkurrens”. Så inleds en TT-artikel som publicerades i ett antal tidningar igår [1]. Bakgrunden är att Sverige sedan årsskiftet har en ny lagstiftning som innebär ”att Stockholms tingsrätt på talan av Konkurrensverket får förbjuda staten, en kommun eller ett landsting att i en verksamhet av kommersiell eller ekonomisk natur tillämpa ett visst förfarande om det snedvrider, eller är ägnat att snedvrida, förutsättningarna för en effektiv konkurrens” [2]. Enligt TT-artikeln har framför allt hotell- och restaurangföretagarna SHR varit aktiva i att anmäla ett antal statliga och kommunala restauranger.
Detta får mig att tänka på Göteborgsförorten Gårdsten. Gårdsten är ett av få nedgångna miljonprogramsområden som lyckats åtminstone delvis med att vända utvecklingen. Det har skett genom ett målmedvetet arbete av det kommunala bostadsbolaget Gårdstensbostäder, tillsammans med de boende i området. KTH har i en utvärdering visat att satsningen på Gårdsten varit samhällsekonomiskt lönsam [3]. Rent företagsekonomiskt har de stora satsningarna på bland annat upprustning av de nedgångna husen inte varit lönsamma, men tar man i beaktande de positiva spridningseffekter de haft på området i form av minskad brottslighet, minskad arbetslöshet etc, så hamnar man på plus.
Några exempel på att utvecklingen sett ljusare ut i Gårdsten än i andra, liknande områden:
1. Gårdsten är den enda av de Göteborgsstadsdelar som ingick i Storstadssatsningen där andelen behöriga till gymnasiet har ökat de senaste tio åren (källa: SCB [länk]).

2. Antalet anmälda brott har minskat betydligt mer i Gunnared (stadsdelen där Gårdsten ligger) än i Göteborg totalt sett: Med 20 procent i Gunnared, mot 7 procent i Göteborg, sedan 2002 (källa: BRÅ [länk]).

3. Ökningen av arbetslösa som fått arbete är något större i Gårdsten än i de andra Göteborgsstadsdelarna i Storstadssatsningen (enligt SCB [länk]).

Gårdstensbostäder har fått ett antal fina utmärkelser för sitt ofta okonventionella sätt att arbeta med hållbarhet och samhällsbyggande. Förutom att rusta upp husen har bolaget bland annat startat en egen arbetsförmedling och en yrkesskola samt tagit initiativ till seglarkurser för unga i Gårdsten. Man har också jobbat intensivt på att öka delaktigheten i förändringsarbetet bland de boende själva [4-6].
Kommunalt engagemang
När Göteborgs kommun bestämde sig för att vända utvecklingen i Gårdsten i mitten på 1990-talet var ett av problemen den bristande samhällsservicen i stadsdelen. Livsmedelsbutiken som tidigare låg i centrum hade stängt. Det fanns ingen bankomat i området. Och precis som Gårdstensbostäders tidigare vd Stina Fransson påpekar: de som har råd att välja bosätter sig inte i ett område utan affär och bankomat [7]. De som bor där trots allt tycker inte att de får del av den grundläggande service som andra tar för given: misstron mot politiker och samhälle ökar. När Gårdstensbostäder efter en tids intensivt lobbyarbete lyckades få en bank att installera en bankomat, betydde det mycket. Men Gårdstensbostäder gjorde mer än så: de startade till och med en egen livsmedelsbutik, eftersom det inte fanns någon i Gårdsten. De drev den själva tills de lyckades få en matkedja att ta över.
Detta är skälet till att TT-nyheten om olaglig offentlig konkurrens fick mig att tänka på Gårdsten. Jag är inte jurist och vet inte exakt vilka konsekvenser den nya lagstiftningen får. Men jag tänker att risken är stor att den kommunala livsmedelsbutiken i Gårdsten skulle ha brutit mot denna lag.
Sveriges kommuner och landsting, under ledning av moderaten Anders Knape, skrev ett skarpt svar när lagförslaget var ute på remiss. ”Det ska inte ankomma på domstolar att avgöra under vilka former och i vilken omfattning kommuner och landsting ska bedriva sin verksamhet. Detta utgör ett allvarligt intrång i den kommunala självstyrelsen [...] Bestämmelserna kan leda till ett systemskifte där domstolar bedömer kommuners och landstings verksamhet ur ett rent marknadsperspektiv utan tillräckligt hänsynstagande till allmänintresset” [8]. Regeringen lyssnade inte.
Dessa formuleringar gör mig djupt orolig. Att driva livsmedelsbutiker ligger knappast inom den kommunala kompetensen. Jag tycker inte generellt att det är något som det offentliga ska ägna sig åt: att köpa och sälja mat görs bäst på marknaden. Men jag är övertygad om att det gjorde skillnad i Gårdsten. Liknande åtgärder skulle behövas på en massa andra ställen i Sverige: både stigmatiserade förorter och orter i glesbygden. Ett viktigt skäl till att det är så svårt att höja statusen och välfärden i vissa av miljonprogramsförorterna är just den bristande samhällsservicen: det finns få eller inga butiker, få restauranger och få myndigheter. Det är omständligt för dem som bor i området att uträtta sina ärenden och köpa sin mat, men frånvaron av ett lokalt näringsliv spelar också stor roll för atmosfären och känslan av folkliv. Glesa och ödsliga stadsdelar är sällan populära. De som kan välja flyttar nån annanstans.
Den nya lagstiftningen är ett typexempel på hur den borgerliga regeringen sätter systemet före människan, eller kanske snarare – företagen före människan. Allmänintresset får tydligt stryka på foten för företagsintresset. Det är viktigare att enskilda företag får sälja sitt kaffe till de priser de vill, än att medborgaren får billigt kaffe. I en fantasivärld, där marknaden fungerar enligt vulgärtolkningen av nationalekonomisk teori och perfekt konkurrens råder, så skulle det inte finnas några problem med den nya lagstiftningen. Köp- och säljverksamhet skulle avgjort skötas bäst av marknaden. Men vi lever inte i en fantasivärld utan i verkligheten. Och i verkligheten vill företag sällan etablera sig på de platser där de verkligen skulle göra skillnad: Gårdsten, Rinkeby, Gottsunda, Rosengård, Navestad…
Två exempel på vad diverse borgerliga politiker hoppas att den nya lagstiftningen ska innebära: förbud för billiga blommor i Jönköping och stopp för, den för skattebetalarna billiga, företagshälsovården i Gävleborg [9-11].
Marika Lindgren Åsbrink
Socialdemokratisk bloggare och fritidspolitiker i Sundbyberg
Denna text har tidigare publicerats på Marikas egen blogg Storstad: http://storstad.wordpress.com/2010/06/21/systemet-fore-manniskan/
Källor:
- Kasvi, L. ”Många anmäler offentlig konkurrens” i Göteborgsposten [Länk]
- Prop. 2008/09:231, Konfliktlösning vid offentlig säljverksamhet på marknaden m.m. [Länk]
- Lind, H. och Lundström, S (2008) Affären Gårdsten – Har förnyelsen av Gårdsten varit lönsam?, KTH Arkitektur, Institutionen för Fastigheter och byggande [Länk]
- Gårdstens bostäder [Länk]
- Gårdstens bostäder: Framtidens yrkesskola [Länk]
- Pressmeddelande från Gårdstens bostäder 2010-01-27 [Länk]
- Wiberg, B (2007) ”Utskälld förort fick nytt liv och högre status” och ”Lugnet är det bästa” i Transportarbetaren [Länk]
- SKL (2008) Yttrande: Konfliktlösning vid offentlig säljverksamhet på marknaden [Länk]
- ETR blogg [Länk]
- Ring, S., Moderaterna: ”Interpellation inlämnad kring GävleDala Företagshälsa” [Länk]
- Lars Beckmans blogg [Länk]

En kommentar
Ett liknande resonemang har de borgerliga i Örebro när det kommer till allmännyttans bostäder, de anser att det har för låga hyror för att privata hyresvärdar ska kunna tjäna pengar på sin verksamhet, således vill eller i alla fall ville de höja hyrorna i Örebro bostäder (Öbo). Jag som trodde allmännyttan var till för medborgarna…