Stora företag dåligt för konsumenten?

Ibland hör man resonemang som antyder att stora företag alltid är negativt för konsumenten. Men det beror på.

I våras presenterade Konkurrensverket rapporten Mat och marknad – Från bonde till bord, vilken jag var med och arbetade fram. I denna rapport försökte vi ta ett övergripande grepp på konkurrensen inom olika marknader med anknytning till mat: jordbruk, förädling, distribution, försäljning till konsument osv.

När rapporten publicerades fokuserade media till stor del på att vi, tvärtemot en del tidigare rapporter och studier, inte kunde finna att maten i Sverige skulle vara osedvanligt dyr för konsumenten, jämfört med övriga EU-länder.

Varken högre priser eller vinster

Vi kunde inte heller se att de största svenska butikskedjorna gick med större vinster än butikskedjorna i andra jämförbara länder. Detta föranledde visst huvudbry. Den svenska marknaden för matvarubutiker har den högsta marknadskoncentrationen i EU: De fem största butikskedjorna omsätter över 80 procent av marknaden (exakt andel och marknadsavgränsningen kan diskuteras men flera olika mått ger liknande resultat).

Även bland matvarutillverkarna är marknadskoncentrationen hög: I rapporten presenterar vi siffror på marknadsandelar för de tre största företagens andel inom 153 produkttyper år 1999 och 245 olika produkttyper år 2009. Produkttyperna delades in i sex stora kategorier. Den genomsnittliga marknadsandelen för de tre största företagen inom respektive produkttyp har visserligen minskat de senaste tio åren men spänner fortfarande mellan 56 och 95 procent i genomsnitt inom de sex kategorierna. Flera faktorer kan troligen förklara varför varken matpriserna eller butikernas vinstmarginaler i Sverige trots detta inte är högre:

1. Stora företag – stor makt
   Att en handfull butikskedjor dominerar butiksmarknaden kan innebära att företagen har marknadsmakt gentemot konsumenten och därför kan ta ut höga priser. Men stora företag har även köparmakt i sin relation till matvarutillverkarna. Det medför att de kan pressa ned sina inköpspriser. Därutöver tillkommer de vanliga stordriftsfördelar: ett inköpskontor och färre lastbilar som kör till många istället för att alla butiker ska varsin bil osv. Huruvida allt detta kommer konsumenten till del beror i sin tur främst på hur konkurrensen fungerar i nästa led: butiksförsäljningen till konsument.
2. Konkurrensen är både nationell och lokal
   De stora butikskedjorna består dels av en centralorganisation som köper in varor och ett eller flera stora lager, varifrån de distribuerar ut varorna till sina butiker. Men även om många butiker har samma skylt och ett liknande sortiment har de även ett stort mått av självbestämmande: många kan själva styra över sina priser och sitt sortiment. Detta innebär att även om ICA och Coop konkurrerar om marknaden i hela Sverige så konkurrerar även varje butik sinsemellan med sin lokala marknad. Detta skapar ett större konkurrenstryck än vad som troligen hade varit fallet om kedjorna styrde allting från sina centralkontor.
3. Produktivitetsutveckling
   Därtill finns en pågående produktivitetsutveckling: Till exempel blir butikerna allt större (och färre) vilket medför än mer stordriftsfördelar; butikerna satsar allt mer på egna märkesvaror (såsom Konsums Blåvitt, ICA:s ICA-produkter osv.), vilka ofta är billigare än traditionella märkesvaror. Även om just dessa fenomen snarare kan beskrivas som ett uttryck för konkurrenstryck, snarare än en förutsättning för densamma kan det ändå vara nämnvärt. I andra länder förekommer exempel på politisk styrning av hur stora matvarubutikerna ska vara och var de ska placeras. Önskvärt eller ej, så medför denna typ av politik med största sannolikhet högre matpriser, allt annat lika.

Erik Hegelund
Jobbar som ekonomisk utredare och är redaktör för den här bloggen