Den 1 juli 2007 infördes RUT-avdraget. RUT gör det billigare att anställa någon för att ta hand om hushållsarbetet. Häromveckan kunde man läsa i DN om en familj i en ”stor sekelskifteslägenhet” på det fashionabla Östermalm i Stockholm som inte skulle klara sig utan RUT.
Reklam för RUT har varit ett återkommande inslag i borgerlig media de senaste månaderna. I våras hävdade DN:s ledarsida att lika många personer med en inkomst över som under 500 000 per år nyttjar RUT. Problemet är bara att av hela Sveriges befolkning tjänar endast ca fyra procent mer än 500 000 kr per år. Detta betyder att det är 15-20 gånger så vanligt att använda RUT-avdrag bland höginkomsttagare. Men då bortser vi från hur mycket pengar olika grupper lägger på RUT-tjänster. Egentligen har höginkomsttagare ännu större glädje av RUT.
Stapeldiagrammet nedan visar hur stort RUT-avdrag varje person i olika inkomstgrupper gjorde i genomsnitt under 2008. Den vänstra stapeln består av alla med en årsinkomst på mindre än en halv miljon, vilket är 96 procent av Sveriges befolkning. Alla med en årsinkomst under en halv miljon per år gjorde i genomsnitt avdrag på 27 kr per person. De med årsinkomster mellan en halv miljon och en miljon kr erhöll i genomsnitt 408 kr var (den mellersta stapeln). Allra mest fick personer med en årsinkomst över miljonen – vilket syns i den högra stapeln. Denna lilla grupp med mycket höga inkomster fick i snitt RUT-avdrag på 1 549 kr per person år 2008.
Genomsnittligt RUT-avdrag 2008 per person i olika inkomstgrupper
Källa: SCB
Men trots att avdraget i huvudsak tillfaller de redan rika kan det förstås ha andra fördelar. Kanske skapar det mängder av arbetstillfällen? Det har florerat många beräkningar på hur många jobb som RUT skapar. Tyvärr har den ena beräkningen varit sämre än den andra och sannolikt har alla överdrivit effekterna. Den främsta anledningen till det är att de flesta hushållsnära tjänster som tillkommer gör det därför att vi köper dessa tjänster istället för andra varor och tjänster. Alltså stiger inte den totala sysselsättningen utan efterfrågan och arbetstillfällen flyttar bara från en del av samhällsekonomin till en annan. Ändå tror många ekonomer på den här typen av avdrag. Förklaringen ligger troligen till stor del i teorin om optimal beskattning.
Optimal beskattning
Teorin om optimal beskattning går ut på att det bör vara lägre skatt på varor och tjänster som vi kan tillverka och utföra själva, jämfört med skatterna på andra varor och tjänster. Argumentet är att vi annars arbetar mindre och istället utför dessa tjänster själva. Ibland uttrycks det som att skatten på en tjänst eller vara ska stå i omvänd proportion till varans eller tjänstens priselasticitet. Det är en enkel och tilltalande teori. Men verkligheten är mer komplicerad än så.
- För det första: om det ska skapas någon betydande mängd arbetstillfällen måste inte bara skatterna sänkas utan även lönerna gå ned. Annars kommer endast höginkomsttagare vinna ekonomiskt på att arbeta extra och köpa städning och matlagning istället för att utföra det arbetet själv, som vi kunde se i diagrammet ovan. Höginkomsttagare har i sin tur en mycket lägre deltagandeelasticitet än andra. Det innebär att deras arbetsutbud påverkas endast marginellt av en reform som gör det mer lönsamt att arbeta. Det är därför inte sannolikt att avdraget ger särskilt mycket arbete i förhållande till vad avdraget kostar. Om syftet var att öka arbetstiden för höginkomsttagare hade det förmodligen varit mer effektivt att höja gränsen för när man betalar statlig skatt.
- För det andra innebär alltid en subvention också en snedvridning av marknaden. I vissa fall är det motiverat, som när man vill kompensera för de externa effekterna av miljöfarliga utsläpp eller stimulera till mer bokläsning. Men det är då viktigt att motivera varför våra konsumtionsbeslut ska snedvridas åt ett håll eller ett annat. Var ligger samhällsvinsten av att vi konsumerar mer städning och barnpassning på bekostnad av andra varor och tjänster?
- För det tredje är de berörda branscherna redan underprissatta. Eftersom det är svårt att organisera och reglera det arbete som utförs i privata bostäder har dessa branscher i regel mycket låga löner, dåliga arbetsvillkor och oregelbundna arbetstider. Det rör sig dessutom om yrken med en mycket låg produktivitetsutveckling. Av ovan nämnda skäl är det ingenting som lönerna i branschen tar hänsyn till. Att även subventionera dessa branscher med skattemedel innebär större snedvridningseffekter och fler arbetare med dåliga villkor än tidigare.
Varför ROT och inte RUT?
Vissa menar att det är motsägelsefullt att vara emot avdrag för hushållsnära tjänster men samtidigt vara för subventioner av hantverkstjänster genom ROT-avdraget. Exempelvis brukar Jan Björklund i debatter fråga sig varför det ska vara olika villkor för att sätta in ett fönster och för att tvätta det. Då har man emellertid inte förstått vitsen med ROT-avdraget.
ROT-avdraget har använts som en kontracyklisk åtgärd under lågkonjunkturer (1993-94, 1996-99 och 2004-5), i syfte att tidigarelägga reparationer och utbyggnader som ändå skulle genomföras, för att på så vis dämpa konjunkturnedgången. Därför har avdragen under tidigare regeringar varit tidsbegränsade. Det säger sig självt att avdrag för andra hushållsnära tjänster, som städning, inte skulle ha liknande effekter, eftersom det är avsevärt mycket svårare att tidigarelägga städningen av vardagsrummet än att tidigarelägga en badrumsrenovering. Det är också så att när barnpassning och städtjänster är löpande utgifter som omedelbart tränger undan övrig konsumtion, ges ROT-avdrag i huvudsak till investeringar som betalas med besparingar eller lån.
Det stora perspektivet
Den svenska arbetsmarknaden har under lång tid präglats av professionalisering, omställning och höga produktivitetskrav. Nästan alla svenska arbetare omfattas eller berörs av kollektivavtal och i förhållande till andra länder har vi få familje- och småföretag. Branscher och företag som inte har klarat av den snabba produktivitetsutvecklingen har slagits ut samtidigt som arbetskraften i allt högre utsträckning har utbildat sig för att hålla takt med de nya kraven. Moderniseringen har också inneburit att hushållsarbete i andras hem nästan helt har försvunnit.
Den kanske tydligaste kontrasten hittar vi i USA, där det finns en stor lågproduktiv tjänstesektor med många enpersons- och småföretag. Å ena sidan innebär det goda chanser för de allra flesta att hitta ett jobb. Å andra sidan låser det in människor i arbeten med låga löner och dålig produktivitetsutveckling. Det har resulterat i att en stor del av de arbetande i USA betraktas som arbetande fattiga, så kallade working poor – alltså människor som har heltidsjobb eller motsvarande men ändå har svårt att försörja sig på sitt arbete.
RUT-avdraget är en liten post i statsbudgeten men det är en stor fråga för vilken typ av samhälle vi vill leva i.
10 kommentarer
Tacka! En ypperlig sammanställning av argumenten!
Det är inte bara genom avdragen detta subventioneras många städbolag har dessutom stora delar av sin personalstyrkas löner betalda med skattemedel. http://www.newsmill.se/artikel/2010/01/20/svensk-arbetsmarknad-f-rl-t-praktikmarknad
Superbra skrivet! Ni lyckas på ett extremt lättförståeligt sätt få ekonomin att vara precis som politisk som den alltid låtsas att den inte är.
Tack! Vad bra ni är!
En betydande andel av de som jobbar med Rut-tjänster är andra än svenskar. Det förekommer exempelvis att företag rekryterar personal i öststater. Jag har själv träffat personer som kommit till Sverige på detta sätt. Några större kunskaper i svenska behövs ju faktiskt inte för att utföra dessa tjänster.
Om det skulle innebära att personer bosatta i Sverige övergick från att leva på bidrag vore det rimligen bra. Det är svårt för många att komma in på arbetsmarknaden idag. Jag är dock osäker på om det är de grupper som står utanför arbetsmarknaden som i första hand fått arbete via RUT-avdraget.
Om det är bra eller dåligt att det rekryteras personal utomlands för att komma till Sverige och jobba med hushållsnära tjänster är en öppen fråga. Jag skulle dock vilja få en överblick av vilka det egentligen är som utför tjänsterna.
Det är mycket prat om klassamhälle, pigavdrag och liknande. Den centrala poängen måste väl ändå vara att sänka inträdeskravet på arbetsmarknaden dvs. att öka sysselsättningen. Då vore det intressant att veta vilka som jobbar i detta yrke och få en bedömning av vad de hade gjort utan RUT-avdraget.
Hade de gått arbetslösa kanske ”pigsamhället” ändå är ett bättre alternativ.
Jens Thulin:
”Om det skulle innebära att personer bosatta i Sverige övergick från att leva på bidrag vore det rimligen bra.”
Aah, svenska jobb åt svenskar alltså? Äkta solidaritet!
För övrigt är det väl rätt meningslöst att räkna ut genomsnittet för olika grupper. De med miljoninkomster får 17% av avdraget, övriga får 83%. Vad säger det förutom att de rika prioriterar annorlunda? Är det orättvist?
En miljoninkomst renderar en årlig skatt på 443 340:-. Tjänar du bara hälften så mycket betalar du 151 776:-. Med rutavdrag betalar den rike fortfarande nästan 3 ggr så mycket skatt. Rättvist eller orättvist?
”De rika” betalade 8.4% av all inkomstskatt 2008, trots att de bara utgör 0.6% av befolkningen (SCB 2008). Diskrepansen är en faktor 14, är det rättvist eller orättvist?
For the record är jag emot både rut och rot eftersom de snedvrider konkurrensen.
När Reinfeldt med flera pratar om effekten av olika reformer utgår man normalt ifrån att det är personer bosatta i Sverige som är målgruppen för olika reformer. Att antalet dåliga betalda arbeten ökar innebär antas med automatik innebära att fler lågutbildade svenska medborgare kommer i jobb.
Att de lågutbildade svenska medborgarna fortsätter att ha problem medan de nya lågbetalda arbetena går till något nytt proletariat från utlandet är en möjlighet som inte diskuteras. Att betrakta det som ”internationell solidaritet” är iofs en helt rimlig tanke.
I och med att fler betalar skatt (oavsett vilka) blir nog Reinfeldt nöjd hur som helst. Hans kärnväljare kan fortsätta att ha hembiträden utan att behöva kringgå regelverket.
Vad det beror på att svenska målare/städare eller andra har problem att få jobb medan vissa företag bygger hela sin verksamhet på gästarbetare från utlandet (ofta med kollektivavtal och OK villkor) tycker jag är en intressant fråga. Den är det ingen som har nämnt något om.
Om RUT-avdfraget verkligen innebär att ett hyggligt antal personer övergår från bidrag till arbete ser jag inget stort problem i att det medför viss orättvisa. Möjligen kunde man komplettera systemet med någon sorts subvention för ensamstående föräldrar om det nu gör någon glad. Kan man ha hemtjänst för gamla är det väl inget stort fel i att ge viss assistans till andra behövande grupper. Infrastrukturen finns ju på plats redan.
Bra beskrivet. Jag börjar bli rejält trött av allas rökridåer som hela tiden dammar ner över folket via olika media (läs – hur M & E jfr religionen).
En annan sida av fakta är att i ena ändan finns de feta aktieinnehavarna i andra ändan de löneberoende slavarna som inte vågar säga säga nej. Det som sparats in på trygghetssystemet skyfflas in i företagens kassakistor. Vem skrattar då hela vägen till banken – knappast den som måste ha två, tre jobb för att få ekonomin att gå ihop.
Den här bloggen är ju så jävla bra :) Skall följa den!
Kanonbra!
Ytterligare en aspekt på RUT är ju det att den till stor del inte är annat än att man har legaliserat svartjobben. Alltså i grunden ungefär samma folk som gör samma jobb till samma lön som förut, men nu lagligt och skattefinansierat. Så nu kan direktör’n ha husan boende i pigkammaren istället för i källarskrubben, alltid nå’t.
2 trackbacks
[...] Som borgarna målar ut det är det väl närmast fattigpensionärer som glädjestrålande anlitar RUT-företag för diverse tjänster hemma, här redovisas de riktiga siffrorna: http://www.vansterekonomerna.se/artiklar/rut-och-livspusslet [...]
[...] enkelt komma åt den absurda fördelningen av RUT-pengarna. Enligt beräkningar som presenterades i en tidigare artikel här på bloggen, så är den genomsnittliga RUT-summan per individ i inkomstintervallet under 500 000 kronor per [...]