Privatiseringar för prishöjningar 2: Hur fungerar en marknad?

Reinfeldtregeringen har avreglerat apotek, bilprovning och primärvård (del ett här). Utbudet ser främst ut att öka i större tätorter och rikare områden. Bland nackdelarna märks högre priser, sämre kvalitet och ojämlikhet. Frågan är nu varför.

Köparens och säljarens styrka

Priserna på bilprovning och apotek pressas uppåt på flera sätt. I frågan om apoteken handlar det delvis om det gamla statliga apotekets så kallade köparmakt. Genom att vara enda vägen till de svenska konsumenterna kunde statliga Apoteket diktera villkoren i förhandlingar med medicinbolagen. Utan apoteket – ingen avsättning för företagens läkemedel.

Å andra sidan har vi här den så kallade säljarmakten: det vill säga medicinbolagens möjligheter att pressa upp priserna i förhandlingar med apoteket. Medicinföretagen sägs ha fått bra betalt redan under det statliga apoteksmonopolet, men i och med uppsplittringen i flera mindre apoteksföretag minskar apotekens förhandlingsläge gentemot medicinföretagen ytterligare. Inköpspriserna kommer därför troligen stiga.

Stordrift och transaktionskostnader

De nya privata apoteksföretagen och bilprovningsstationerna får även minskade stordriftsfördelar. Istället för ett stort huvudkontor kommer det nu finnas flera mindre. Dessutom uppstår helt nya kostnader som vinster till ägare och marknadsföring. Gamla apoteket behövde på sin höjd marknadsföra något nytt läkemedel. Nu gäller det dessutom att ta marknadsandelar från konkurrerande apotek. Bilprovningen marknadsförde sig väl knappt alls.

Privatiseringar leder i sin tur till den smått perversa situationen att apoteken har allt att tjäna på att läkemedelskonsumtionen ökar bland befolkningen, oavsett om detta gör folk friskare. Detsamma gäller primärvården, även om detta framförallt beror på hur landstingen utformar sina ersättningssystem (tidigare text här). Denna form av överkonsumtion kan låta trivial men är faktiskt en stor diskussion inom vården. Ett känt exempel är att med mer kommersiell vård tenderar utskrivningen av antibiotika att öka. Det är även en fråga om vad man egentligen menar med effektivitet. Att prångla ut dubbelt så många Alvedon per arbetstimme är effektivt med en ytlig definition, men knappast önskvärt för någon annan än företagen själva.

Konkurrensen hämmas även av konsumenternas situation. När vi handlar medicin och söker vård är vi inte särskilt effektiva prispressare. Vi går helt enkelt inte runt med feber och undersöker alla apotek. Detta vet företagen och kan ta ut högre priser. Detta är troligen tydligast vad gäller just prissättning men det är ungefär samma situation för kvalité och service till kunder och patienter. Liknande problematik diskuteras även inom vården, där människor framförallt söker sig till sin närmaste vårdproducent och sällan byter. Därtill är vår förmåga att överhuvudtaget bedöma olika vårdproducenters kvalité ytterst begränsad (tidigare text här).

Oligopol eller monopol

Centralt för dessa reformer är fördomarna kring hur skadliga monopol egentligen är. Monopol kan hämma effektivitet och utveckling men regleringar och politisk kontroll är inte alltid dåligt. Tvärtom – är det svårt att uppnå en bra konkurrens mellan privata leverantörer och producenter så finns det goda skäl för att den offentliga sektorn istället borde har monopol. Och/eller styra företag till att pressa priser genom till exempel regleringar, subventioner, ersättningssystem etc.

Sammanfattning:

Apotek, bilprovning och primärvård har avreglerats. Utbudet ökar i tätorter och välbeställda områden. Priser och onödiga kostnader stiger, kvalitén sjunker och ojämlikheten ökar. Nackdelarna kan troligen till stor del förklaras av konsumenternas situation, apotekens köparmakt, stordriftsfördelar och kommersiella utgifter för reklam och vinster.

Emil Magnusson
Läser nationalekonomi vid Stockholms universitet

Detta är den andra av två artiklar om avregleringar. I del 1 skriver Mikael von Knorring om förväntade för- och nackdelar.