Privata arbetsförmedlare

I Arbetsförmedlingens regleringsbrev för 2009 framgår att en tredjedel av deltagarna i jobb- och utvecklingsgarantin samt jobbgarantin för ungdomar ska hänvisas till tjänster som Arbetsförmedlingen har upphandlat hos privata aktörer. Det rör sig framför allt om utbildningsföretag, studieförbund och bemanningsföretag.

Men lanseringen av de privata förmedlingarna har kantats av problem. I maj 2009 hade ett enda företag, KFG, tilldelats 40 procent av de upphandlade platserna [1]. KFG hade emellertid inga ambitioner att bedriva en seriös verksamhet, utan fuskade i rapporteringen, betalade inte ut löner och missbrukade avtalen de hade skrivit med Arbetsförmedlingen [2]. När Arbetsförmedlingen krävde stora skadestånd begärde KFG sig själva i konkurs [3]. Andra privata förmedlare har uppmärksammats för att de arbetar med healing och hypnos [4].

Att vissa företag har misskött sig och vållat stor skada för både anställda och arbetslösa är uppenbart. Men kanske fungerar verksamheten bra vid de flesta förmedlingarna? Nu finns det tre publicerade utvärderingar av arbetet med privata aktörer inom arbetsmarknadspolitiken. En studie utgår från den inledande försöksverksamheten och två andra utnyttjar den regionala variationen i när olika arbetsförmedlingar skrev avtal med privata aktörer.

Försöksverksamhet

De privata aktörerna har använts i stor skala sedan våren 2008, men i Skåne, Östergötland och Västernorrland har det under 2007 pågått en försöksverksamhet där ett slumpmässigt urval av arbetssökande har placerats hos en privat aktör. Syftet med upplägget var att underlätta utvärderingar av verksamheten och en sådan har nyligen publicerats av IFAU [5].

Rapporten finner emellertid inga skillnader i sysselsättning eller inkomster mellan de som gick till de privata förmedlingarna istället för till Arbetsförmedlingen. Det är anmärkningsvärt, med tanke på att de privata förmedlarna erhöll betydligt högre ersättningar än vad Arbetsförmedlingen i genomsnitt lägger på att hjälpa en arbetslös.

Däremot fanns det stora skillnader i arbetsmetoder mellan Arbetsförmedlingen och de privata aktörerna. De arbetslösa som gick till privata förmedlare sökte fler jobb, och fick även komma på fler anställningsintervjuer. Störst vad skillnaderna för ungdomar. De sökte i genomsnitt fyra fler jobb per månad och fick komma på en mer anställningsintervju än de ungdomar som var vid Arbetsförmedlingen. Att det trots detta inte gick att hitta några effekter på sysselsättningen reser givetvis vissa frågetecken kring regeringens fokus på att öka de arbetslösas sökintensitet.

Regional variation

Under 2008 utvidgades arbetet med kompletterande aktörer till att omfatta 30 av Arbetsförmedlingens 68 arbetsmarknadsområden. Riksrevisionen [6] har studerat utflödet till arbete för personer i jobb- och utvecklingsgarantin och jämfört arbetsmarknadsområden som under 2008 använde kompletterande aktörer med områden som inte hade den möjligheten.

I tabellen visar den andra och den tredje kolumnen hur stor andel som lämnade garantin för ett arbete och resultatet är tydligt: De områden som har avtal med privata arbetsförmedlare har lyckats betydligt sämre med att hitta jobb till de långtidsarbetslösa. Andelarna som har fått jobb är mer än dubbelt så höga i områden där all verksamhet har skett i Arbetsförmedlingens regi! Till stor del tycks emellertid resultaten bero på en selektion i vilka områden som har avtal med andra aktörer. När Riksrevisionen skattar en modell som tar hänsyn till en rad andra faktorer, bedöms sannolikheten att få ett jobb ca 25 procent lägre i områden med privata aktörer. De estimaten visas i den tredje kolumnen. Exempelvis ska värdet 0,762 tolkas som att sannolikheten är 23,8 procent lägre att få en tillsvidareanställning ifall man är inskriven i ett område som har avtal med privata förmedlare.

Utflöden från arbetslöshet, områden med resp utan privata aktörer

Arbetsförmedlingen har genomfört en liknande studie [7], men istället för arbetsmarknadsområden har de jämfört utflödet till arbete vid kontor där all verksamhet har skett i Arbetsförmedlingens regi med kontor som har haft avtal med privata aktörer. Till skillnad från IFAU och Riksrevisionen finner de en positiv effekt av att lägga ut delar av verksamheten på privata företag, men effekten är endast signifikant under ett kvartal och avtar sedan.

Det sammanfattande intrycket av de tre rapporterna är att de privata aktörerna inte tycks prestera bättre än Arbetsförmedlingen, utan snarare tvärtom. Resultaten är emellertid inte helt entydiga och förhoppningsvis kan senare utvärderingar förklara vad skillnaderna beror på. Men med tanke på att de privata aktörerna erhåller en mycket större ersättning per arbetslös än vad Arbetsförmedlingen spenderar i genomsnitt, framstår den nya politiken som ett mycket kostsamt experiment.

Referenser

[1] Arbetsförmedlingen (2009) Kompletterande aktörer – Återrapportering till Regeringen. [Länk]

[2] Arbetaren (2009) ”De profiterar på trasiga människor”, Arbetaren 29 april 2009. [Länk]

[3] Arbetarbadet (2009) ”KFG i konkurs efter skadestånd”, Arbetarbladet 25 juli 2009. [Länk]

[4] Aftonbladet (2009) Här avslöjas miljardfiaskot. [Länk]

[5] IFAU (2009) Betalt efter resultat – utvärdering av försöksverksamhet med privata arbetsförmedlingar. [Länk]

[6] Riksrevisionen (2009) Jobb- och utvecklingsgarantin – en garanti för jobb? RiR 2009:22. [Länk]

[7] Arbetsförmedlingen (2009b) Arbetsmarknadsrapport 2009:2. [Länk]