Kata förlag har givit ut boken Nationalekonomi för vänstern med en samling kortare texter kring vanliga ekonomiska ämnen, de flesta (alla?) skrivna av unga socialdemokrater. Jag delar författarnas upplevelse av att man som vänstermänniska ofta möter motstånd mot nationalekonomi inom vänstern. Men jag vågar nog påstå att denna bok kommer att bidra starkt till mer positiv attityd.
Boken går igenom på ett grundligt, välformulerat men också enkelt sätt hur nationalekonomin kan användas och bör användas av vänstern. Ämnena spänner över allt från effektivisering av marknader till klassklyftor och social mobilitet vilket ger boken en bredd som vänsern är i behov av.
Kapitlen går igenom grundläggande teori där man även hänvisar till hur dessa bör modifieras med nya forskningsrön och hur detta kan vara viktigt i politiken. Många av texterna kommer att ligga till grund för viktiga debatter men möjligen även bidra till konkreta reformförslag. Boken passar utmärkt för studiecirklar och som diskussionsunderlag på möten. Den passar sig även väl som privat läsning då den är guldgruva för den som är ny på ämnet, samtidigt som även mer insatta borde kunna lära sig något här.
En av få saker jag saknar är en mer utförlig kritik av en del grundantaganden inom ekonomi. Ali Esbati har under föreläsningar framgångsrikt kritiserat nationalekonomi för att vara borgerlig. Det hade i denna bok varit intressant med en mer utförlig diskussion kring den helt centrala frågan om de grundläggande antaganden som ligger till grund för den moderna nationalekonomins mittenfåra.
Men detta är detaljer. Boken är ett gediget arbete och jag hoppas att den kommer att få stort genomslag inom vänstern. För som författarna själva säger behöver vänstern kunskap inom nationalekonomin eftersom det är ett centralt forskningsfält för hur samhället fungerar. Jag hoppas att det kommer fler böcker i samma anda där folkbildning och debatt kan mötas.
Boken är ett intressant tecken i tiden, då arbetarrörelsen nu gått igenom sin största ideologiska kris på länge. Det är nu nya idéer och reformer måste fram och diskutera. Nationalekonomi för vänstern är att angeläget bidrag till denna nyttiga debatt.
Emil Magnusson
Läser nationalekonomi vid Stockholms universitet
5 kommentarer
Om Ali Esbati har kritiserat nationalekonomin för att vara borgerlig så är det väl för att det ligger i grundantagandena om en rationell, ekonomisk individ. Det är där ”borgerligheten” ligger. Tanken att varje människa är en egoist som ser till sin egen nytta, framför andras välfärd, först och främst och vill maximera sin egen materiella vinst till varje pris.
Den socialistiska teorin bör utgå från att människan är en social varelse och att vi främst vill öka varandras välmående genom att göra gott för varandra. Här kommer skrifter om potlatch och återgivandet av en större gåva än den man själv fått, väl in i det teoretiska resonemanget. Dessa tankar finns inte med i Nationalekonomernas grundkalkyl!!
Mvh / JM
Jan generaliserar i onödan. Visst är det vanligt i nationalekonomiska modeller att anta att människor försöker maximera just sin egen konsumtion och att just detta ger ”nytta”. Däremot är det inget i metoden i sig som anger att en människas nytta inte kan bero på massor med saker i det omgivande samhället, inklusive andra människors välmående. Vi skriver om detta i boken, så du kanske ska passa på att läsa den.
Haha, det var väl det löjligaste. Det att högern övertagit nationalekonomin borde väl leda till att vi på vänsterkanten skulle intressera oss mer? Nationalekonomi är heller inte riktat på det sättet. Det finns en myriad av skolor inom nationalekonomin där skiljelinjerna går i första hand i val av vetenskaplig metodik. Vissa skolor, främst den nyklassiska och vissa varianter av den österrikiska, har ett väldigt atomistisk perspektiv där individen ses lösryckt från sammanhang. Dessa skolor tenderar att förneka makroekonomins betydelse. Ibland brukar vi som rör oss på vänsterkanten lite på skoj kalla dem Teoklassisker, en anspelan på deras position som ortodoxi, många antaganden och osannolika förväntningar. Exempel på dessa ekonomer är t.ex. Robert Barro, Alfred Marshall och F.A. Hayek(österrikiska skolan).
Sedan har vi de mer holistiska skolorna där man är beredd att se i vilket sammanhang individen rör sig (dock utan att förneka individens existerande). Exempel på dessa skolor är klassisk Keynesianism, post-Keynesianism och till viss del Nykeynesianism. Exempel på ekonomer inom de skolorna är t.ex. JM Keynes, Joan Robinson (socialist), Abba P. Lerner(socialist), Michal Kalecki(socialist), Paul Krugman och Joseph Stiglitz, för att nämna några. Alla dessa förespråkade/förespråkar någon form av välfärdsstat.
Nog finns det nationalekonomi för vänstern alltid, det är bara att leta.
Jag hoppas innerligt att denna bok lyckas väcka intresset hos vänsterinriktade. Det finns så mycket BS i debatten som bara väntar på att någon ska riva bort dess ovetenskapliga grundstenar.
Ääsch, nu blev det många inlägg. Trippelpost. Fy på mig.
Anyway… Var ska man plugga nationalekonomi i Sverige som vänsterinriktad? Jag har nämligen hört av en bekant som gick en termin att hon fick nog av radikala högertomtar.
2 trackbacks
[...] artiklar om nationalekonomi för vänstern, se här, här och [...]
[...] Vänsterekonomerna – Bloggen vänsterekonomerna skriver en fin recension på boken. [...]