Ännu mer om inkomstelasticiteten för vård

Jag fick nyligen tips om ännu en läsvärd text kring framtidens finansiering av vården: Robert G. Evans – Economic Myths and Political Realities. Evans dissikerar det kanadensiska sjukvårdssystemet utifrån framtidsdebatten där. Jag har inte följt den nordamerikanska diskussionen annat än i någon enstaka artikel men den verkar rätt lik den svenska och europeiska. Där som här beskrivs demografi som ett halvstort problem och stigande efterfrågan som ett oöverstigligt problem.

Som jag skrev om nyligen (här) är det långtifrån glasklart att inkomstelasticiteten för vård är över ett (alltså att efterfrågan på vård stiger, ju rikare vi blir). Evans gör samma poäng men på ett annat sätt. Figur 1 visar världens länder och deras utgifter på sjukvård, indelade i olika grupper beroende på BNP. Länder med lägre BNP till vänster och de med högre BNP till höger. USA har en egen stapel eftersom vårdkonsumtionen där avviker från de flesta andra länder i världen. Staplarnas höjd visar andel av BNP spenderad på vård.

Även på detta sätt blir det tydligt att det inte finns något rakt samband mellan BNP och efterfrågan på vård. Efterfrågan på vård är något högre för de rikaste länderna men sambandet är knappast glasklart. En stor anledning till att sambandet ser ut att ändå existera är just USA:s vårdsystem. Men det amerikanska sjukvårdssystemet är väldigt speciellt och har dessutom helt urusla resultat, trots att det är så dyrt.

Kort sagt: hela framtidsdebatten om att skatterna snart inte kommer att räcka bygger på en teori med lite stöd i verkligheten.

Figur 1     Inget rakt samband mellan BNP och vårdkonsumtion
Källa: Hela figuren stulen från den här artikeln

Rikare länder spenderar mindre privata pengar

Evans poängterar även en annan intressant sak. Många framtidsutredningar och debattörer som diskuterar den här frågan hävdar att vi borde betala mer för vården direkt ur egen ficka, genom högre patientavgifter eller privata försäkringar. Men det här går egentligen helt på tvärs emot de globala samband som går att observera.

I den mån som utgifterna för vård ökar i rikare länder, handlar det inte om privata pengar (annat än i USA). Andelen av BNP som spenderas av privata pengar på vård tenderar snarare att minska, ju rikare länder blir. Och det sambandet är betydligt tydligare än det ovan. Det som ökar är snarare utgifter i form av skattepengar. Alltså: rikare länder spenderar mer pengar på vård, genom att ta ut mer och mer skattepengar och spendera dessa på sjukvård. Figur 2 är också snodd från samma artikel och illustrerar just detta tydligt. Det övre diagrammet i figur 2 visar hur stor andel av vårdutgifterna som betalas av patientavgifter. Det nedre diagrammet i figur 2 visar hur stor andel av vårdutgifterna som betalas av privat sjukvårdsförsäkringar. I alla länder utom USA utgör privata sjukvårdsförsäkringar små andelar av vårdutgifterna.

Figur 2     Rätt så rakt samband mellan BNP och andelen skattemedel i vårdutgifterna
Källa: Även denna figur har jag snott från den här artikeln

Erik Hegelund
Jobbar som ekonomisk utredare och är redaktör för den här bloggen